Stillheten. Ute. Alldeles tyst. Det är vindstilla. Allt har stannat upp. Luften. Till och med vattnet i ån verkar ha stannat upp för ett ögonblick. Allt håller andan.
Böckerna. Fem kronor styck på loppis. Kupan, Stadsmissionen, Shalom. Litteraturen. Förkovringen. Allt för att slippa från den galna verkligheten. Jag försöker befria mig från internet på helgerna. Befria mig från alla typer av sociala kontakter. Isolera mig. Isolera mig från nyhetsflödet. Vila. Ladda.
Jag går en promenad. Dricker kaffe. Läser en stund. Lyssnar på tystnaden. Tittar på trädets kala grenar. Eldar i pannan. Kliver i leran. Det är vackert. Leran är vacker. Stillheten är vacker. Tystnaden är förförisk. Grannens katt kommer emot mig i mörkret där ute. Stryker runt benen. Jamar. Jag mutar honom med lite mat och han står för den enda sociala kontakt jag har på helgerna. Rusar in till matskålen. Jamar efter mer. Går ett varv. Låter sig motvilligt klappas, innan han ställer sig vid dörren och vill ut. Ingen knäkatt det där inte. Men befriande och kravlös.
Så jag är ensam med böckerna. Levande ljus. Suset från elementen. Doften av kaffe. Just nu återläser jag Fantomerna av Klas Östergren. Tjugo år sen jag läste den romanen senast. Fyrtio år sen den kom ut. Men den tiden är ingenting i en oändlighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar