söndag 8 oktober 2017

En man kan aldrig få rätt mot en kvinna



Vägen fortsätter fram. Märkvärdiga svängar. Regn faller. Gatan är blöt. Dammet är borta. Löven är gula. En hösttrött fluga klättrar på insidan av fönstret. Letar efter sommaren. En vit bil passerar. Regnet fortsätter. Mörkret faller. Det dammar inte längre. Tankarna är knasiga. Vad är rätt och vad är fel? Vilka beslut är riktiga? Och de andra. När kommer efterräkningarna av de dåliga besluten?

Svängarna blir allt mer raka. Bänken. På bänken. Styrka och vemod. Damm. Röda löv. Ett och annat gult. Kvinnan klättrar omkring. Sommaren. Kvinnan. Kurvorna. Mörkret. Regnet. Insidan. Lår. Smärta. Njutning. Livet. De känsligaste delarna av livet. Kvinnan. Rätt eller fel? Vilka beslut som än fattas så är de fel. I en kvinnas ögon. Aldrig rätt. Det går inte. Man är aldrig till lags. Bara att ge upp och lägga sig ner och dö. Ge upp. Dö. Borta. Trött. Damm. Höst. Slut.

Äpplena har fallit. Ekollonen har fallit. Asken är redan genomskinlig. Lönnen släpper sina blad, men näsorna hänger kvar. Naturen blir gul. Gör över till rött för att sedan dystert draperas i brunt under hela vintern. Ungefär som livet.

De bara benens årstid är förbi för den här gången. För länge sen. Knappar knäpps. Dragkedjor går igen. Koftor på. Strumpor och mamelucker. Några kvarglömda kor går fortfarande och betar i en hage. Äpplena, ekollon, damm, kor, mörker, lår, njutning, rött och gult. Det är höst. Det är verkligen höst.

Inga kommentarer: