Jag är infångad! Till slut hann de i kapp mig. Jag kände det verkligen i torsdags. Då var det klart, inget mer med det. Tiden på rymmen är över. Jag har sprungit planlöst, utan mål, utan mening. Bara rakt fram och ibland åt sidan. Aldrig bakåt. Det har varit många dagar. Resor, filosoferande, middagar, konserter, vin, båtar och husvagnar, färjor och bilköer.
Jobb och flytt och jobb och flytt igen. Nya människor. Gamla människor. Kontakter som upphört. Nya kontakter. Resor utan mål. Rastplatser och möten och ännu mer vin. Nya arbetsplatser, nya städer. Det är trettio år nu. Trettio år på flykt innan jag blev infångad.
Så i torsdags var det liksom färdigt. Dagarna var räknade och det fanns inget mer att göra.
Sommaren 1987 var varm som jag minns det. Jag hade lämnat gymnasiet, somliga skulle kalla det att jag tagit studenten. Fest var det i alla fall. Så mycket student var det kanske inte av mig. Men jag var där och det var sommar 1987 och jag sommarjobbade på kommunen som ogräsplockare. Hade en flakmoppe som jag förfogade över för att kunna köra iväg med ogräset, frakta spadar och krattor och dessutom tömde jag papperskorgarna runt den lilla köpingens torg och gästhamn. Det blev mycket moppeåkande den sommaren. Mindre med ogräsplockande.
Sommaren 1987 och det var slut på alla skyddsnät som funnits runt mig. Jag skulle fylla arton och under hösten skulle jag försöka få tag på nåt jobb. Men jag ville inte, bodde hemma hos mamma, pappa och lillebror och bortsett från konflikterna så hade jag det rätt bra.
Jag drömde om ett liv i storstaden, ville bli radiopratare, ha egen radioshow, jag ville åka på turné och bli berömd. Jag hamnade på löpande bandet på Scania och bodde i en etta i Ronna i Södertälje. Det var min turnéstart.
Jag stannade ett år i Södertälje, hann med en annan industri innan jag hamnade på en tredje som skulle hålla i sig nästan sex år. Den längsta tid jag nånsin varit på en arbetsplats. Självförtroendet bröts sakta ner bit för bit, dag för dag under de där åren och till slut förmår man inte ens att bryta sig loss. Men så småningom gjorde jag det i alla fall och efter tio år med plugg och flum och mer plugg så hamnade jag inom skolans värld där turnerandet fortsatte utan berömmelse. Jobb och flytt och jobb och flytt igen. Nya människor och så rullade det på.
Men så hände något för tre år sen. Jag har skrivit om det tidigare, så jag hoppar över det denna gång. Men nu har jag i alla fall varit tre år på samma skola. Självförtroendet byggs upp bit för bit för varje dag. Jag har hunnit med många skolor men aldrig trivts så bra som på min nuvarande. Här kan jag vara mig själv och arbeta precis så som jag vill arbeta. Det har jag inte kunna tidigare.
Jag ogillar auktoritära skolor. Jag vill inget hellre än bryta ner såna ställen. Jag avskyr härskartekniker och pennalism. Jag är alldeles för snäll för sånt. Jag gillar kärlek, ärlighet, respekt och förtroende. Det lär eleverna att ta ansvar och växa. Så flykten är över. Nu har jag vandrat planlöst i sju veckor.
Det har varit utflykter, konserter, stillsamt filosoferande, flanerande, vänner, nya vänner, gamla vänner, fotograferande, mer konserter, festivaler, krogkvällar med öl, vin och drinkar. Jag har börjat dricka drinkar. Mycket roligare mycket snabbare. I början på veckan spretade det. Ölands norra udde, Karlskrona och Söderköping. Så i torsdags kände jag mig verkligen färdig med sommarlovet och tog långhelg. Nu är jag redo för ett nytt läsår.
Jobb och flytt och jobb och flytt igen. Nya människor. Gamla människor. Kontakter som upphört. Nya kontakter. Resor utan mål. Rastplatser och möten och ännu mer vin. Nya arbetsplatser, nya städer. Det är trettio år nu. Trettio år på flykt innan jag blev infångad.
Så i torsdags var det liksom färdigt. Dagarna var räknade och det fanns inget mer att göra.
Sommaren 1987 var varm som jag minns det. Jag hade lämnat gymnasiet, somliga skulle kalla det att jag tagit studenten. Fest var det i alla fall. Så mycket student var det kanske inte av mig. Men jag var där och det var sommar 1987 och jag sommarjobbade på kommunen som ogräsplockare. Hade en flakmoppe som jag förfogade över för att kunna köra iväg med ogräset, frakta spadar och krattor och dessutom tömde jag papperskorgarna runt den lilla köpingens torg och gästhamn. Det blev mycket moppeåkande den sommaren. Mindre med ogräsplockande.
Sommaren 1987 och det var slut på alla skyddsnät som funnits runt mig. Jag skulle fylla arton och under hösten skulle jag försöka få tag på nåt jobb. Men jag ville inte, bodde hemma hos mamma, pappa och lillebror och bortsett från konflikterna så hade jag det rätt bra.
Jag drömde om ett liv i storstaden, ville bli radiopratare, ha egen radioshow, jag ville åka på turné och bli berömd. Jag hamnade på löpande bandet på Scania och bodde i en etta i Ronna i Södertälje. Det var min turnéstart.
Jag stannade ett år i Södertälje, hann med en annan industri innan jag hamnade på en tredje som skulle hålla i sig nästan sex år. Den längsta tid jag nånsin varit på en arbetsplats. Självförtroendet bröts sakta ner bit för bit, dag för dag under de där åren och till slut förmår man inte ens att bryta sig loss. Men så småningom gjorde jag det i alla fall och efter tio år med plugg och flum och mer plugg så hamnade jag inom skolans värld där turnerandet fortsatte utan berömmelse. Jobb och flytt och jobb och flytt igen. Nya människor och så rullade det på.
Men så hände något för tre år sen. Jag har skrivit om det tidigare, så jag hoppar över det denna gång. Men nu har jag i alla fall varit tre år på samma skola. Självförtroendet byggs upp bit för bit för varje dag. Jag har hunnit med många skolor men aldrig trivts så bra som på min nuvarande. Här kan jag vara mig själv och arbeta precis så som jag vill arbeta. Det har jag inte kunna tidigare.
Jag ogillar auktoritära skolor. Jag vill inget hellre än bryta ner såna ställen. Jag avskyr härskartekniker och pennalism. Jag är alldeles för snäll för sånt. Jag gillar kärlek, ärlighet, respekt och förtroende. Det lär eleverna att ta ansvar och växa. Så flykten är över. Nu har jag vandrat planlöst i sju veckor.
Det har varit utflykter, konserter, stillsamt filosoferande, flanerande, vänner, nya vänner, gamla vänner, fotograferande, mer konserter, festivaler, krogkvällar med öl, vin och drinkar. Jag har börjat dricka drinkar. Mycket roligare mycket snabbare. I början på veckan spretade det. Ölands norra udde, Karlskrona och Söderköping. Så i torsdags kände jag mig verkligen färdig med sommarlovet och tog långhelg. Nu är jag redo för ett nytt läsår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar