Jag lämnar landet med bilen. Först är det sol och dofter och vår och värme. Sen kommer molnen och mörkret och kylan som en påminnelse om en annan dag. Det blir med tunga steg jag tar mig tillbaka till stan.
Det är alltid lättare att resa bort än hem. Det finns alltid mer förväntan längs den okända vägen bort. Viljans poesi skriver dikter. Längtans penslar målar bilder. Solens strålar ritar på mina negativ.
Bilen lämnar landet i ett dammoln av dofter och ljud. En ny vecka med arbete, möten och vardag rullas ut. Allt medan bilen lämnar landet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar