År 2017 har jag tänkt strunta i det digitala och bara fota polaroid. Det är första gången sen 2005 som jag inte har nån liten kamera i fickan. Då köpte jag en liten digital Konica-Minolta som alltid låg där i fickan och inbjöd till spontanfotografering i vardagen. Det var då jag började blogga.
2005 undervisade jag vuxna. En tidig januaridag blev jag uppringd av ett privat utbildningsföretag som hade fått mitt namn från högskolan. Ur gruppen nyutexaminerade mattelärare hade de valt ut mig eftersom jag var man och äldst. Uppdraget gällde en mattelärartjänst på fängelset i Kalmar och dit ville de inte ha några unga kvinnor.
Första dagen var spännande. Skolan hade varit utan mattelärare några veckor och när jag kom in i det lilla klassrummet satt där mellan fem och tio män i gröngrå träningsoveraller. Jag var civilklädd. Ingen brydde sig om mig, utan de satt och snackade demonstrativt och dissade mig medan jag plockade fram mitt material på katedern.
Jag hyschade dem, presenterade mig och började med nåt litet enkelt problem. Och jag fick med dem, om än motvilligt.
Efter lektionen stannade en av killarna kvar och frågade mig om jag visste vad killen jag hade hyschat satt inne för. Nej, sa jag och han sa att killen skjutit med ett automatvapen in i en krogkö. "Man hyschar inte oss", sa han. Det är tolv år sen och varje gång som jag till en klass säger "sssccchhhhhh" så brukar jag tänka på det där minnet.
Jag var ett år på fängelset. För mig var det alltid två timmar lunch eftersom killarna skulle vandra i rastgården en timme. De gick där på led, runt, runt utmed den minimala rastgårdens ytterkant under en timme. En plit stod och tittade på dem
Det var då jag skaffade en liten kompaktkamera som fick plats i fickan. Själv vandrade jag en timme varje lunch på Kalmars gator året 2005 och tog spontana vardagsbilder.
Sen dess har jag alltid haft en kamera i jackfickan. När jag nu reflexmässigt känner på fickan och det är tomt så rycker jag alltid till, innan jag inser att det är år 2017. Året då jag skippar det digitala och bara kör polaroid!
Kameran var ju förbjuden inne på anstalten. Men killarna frågade alltid vad jag sett för något på lunchen och jag fick berätta om världen utanför murarna medan de lyssnade fascinerat. Jag behövde aldrig mer hyscha dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar