Ännu en vecka innanför 70-skyltarna

Första lördagen som jag är hemma och alldeles ledig på länge. Det har varit utställningar, flytt och resor varje helg, men nu stannar jag innanför 70-skyltarna.

Fram till i höst pendlade jag 22 mil varje dag med bil och på två år har jag kört 9000 mil. Nu har det hänt flera gånger att bilen stått orörd en hel vecka och det känns fint.

Tog min andra vän av stål och trampade bort till Lysingsbadet. Det var faktiskt några båtar ute. En segelbåt försvann bort mot Spårösund och två motorbåtar kämpade i motvinden in mot Västervik. Tittade även till Kvännaren och nu står revbenen i ugnen med lite socker på ytan som jag hoppas ska ge lite knäcksmak.

Det är en befrielse att slå över till minoritetsprogrammen i P2 så man slipper höra galne Trumph, giriga Clinton, mobbarna i SD, industriarbetsgivarna som inte tror på forskning som visar att flytt till låglöneland inte är så lönsamt. Samma arbetsgivare som dessutom, trots miljardutdelningar till aktieägarna kommer dragandes med att löneökningar på 1,5 % är vad svensk industri klarar av.

Jag minns hur surt det var att jobba i industrin. Man kunde inte påverka löneutvecklingen nånting. Och det var ständigt ett gnällande över hur kärv ekonomin var och att vi skulle hålla igen om vi ville behålla jobbet. Då är det skönt att rensa öronen med lite obegripliga program på finska och serbokrotaiska.

Lägger mig i badet en stund. Kroppen blir lite mjukare och så doftar man lite fräscht efteråt. Är det i kväll trädgårdsmöblerna ska tillbaka i förrådet? Nu är revbenen klara.

Tre bilder från en fin onsdag

Det var väl en del som fick skrapa rutorna på bilen igår, för första gången denna höst. En klar fin morgon och det var skönt att traska bort till jobbet vid halvåttatiden. Jag tror aldrig jag trivts så bra med ett jobb som mitt nuvarande denna höst.

Jag tror jag hade en bunt lektioner, minns inte så noga, lite möten och prylar att fixa och dagen rullade på. Kvällen tillbringade jag på Briggen med musikalisk underhållning av Murre och många bekanta runt omkring. Träffade på några gamla pensionerade journalister som jag hängde en del med på Radio Kalmar under gymnasietiden i mitten på 80-talet. Har inte träffat dem sen dess. Fick lite gamla vibbar. Murres sång om Stadsparksallén gjorde ju inte saken sämre. Ungdomen kom liksom tillbaka och hälsade på. Kändes fint att promenera hemåt i nattens mörker.

Utställningen i Lofta avslutad

Nu är utställningen i Lofta nedplockad. Det var min första egna större utställning. Det finns en möjlighet att den kommer upp nån annanstans, men inget är bestämt i nuläget.

Jag passar på att framföra ett tack till Stefan och Mona som frågade mig och som bistått med tips, affischering och presskontakter, upphängning och nedplockning – ett fantastiskt stöd.

Jag vill också naturligtvis tacka Frank och Cécile på Lofta Caffè som funnits i bakgrunden och öppnat caféet för mig och vänner och visat sin gästfrihet. Nu under lågsäsong är det bara öppet på helgerna, Fotohöst är över och nu blir det akvareller från och med nästa helg. Rekommenderar ett besök och att ni äter eller fikar i Lofta!

Passar på att visa två av bilderna som jag först inte tänkte ta med, men när jag hade hängt upp dem så var det kanske de två bilderna som jag fått mest positiv uppskattning för. Jag själv har börjat älska bilderna, tjejen som jag såg i Kalmar som är grymt sexig och Radde med fokus i blicken på säck i boxningshallen i Oskarshamn. Kul också att läsa vad besökarna skrivit i gästboken.

Söndagsrubrik

Om man inte är känslig för lite regnstänk så har det varit en fin helg. Första helgen som jag inte har några måsten, förutom att jag ska plocka ner utställningen i Lofta ikväll. Men det går snabbt.

Inflyttningen är klar med det stora viktiga prylarna och nu går jag in på detaljerna. Var och hämtade en bunt böcker som jag plockade upp hit. Väntar på beslag så jag kan hänga upp en massa foton utan att behöva borra i betongväggarna.

Värmde mig med en kopp te och rostat bröd med marmelad efter en promenad. Såg alla gula löv fladdra omkring som om de inte riktigt kunde bestämma sig vart och vad de vill. Men så småningom ska allt ner på backen och dö, så är det bara.

Bilder och tankar från Västervik, fredag kväll

Det är mycket som man kan oroa sig över – Syrien, USA, den ständigt ökande tillväxttakten som leder till arbetslöshet, utbrändhet och otrygga anställningar. Ökade klassklyftor, nonchalansen som breder ut sig, intoleransen som frodas i det dolda, man kan bli ledsen för mindre.

Men inte något av detta skänkte jag nån tanke vid kvällen promenad. Promenerar av tvenne orsaker – dels för att fysiskt aktivitet är bra för min kropp, dels för att trigga igång mitt fotograferande. Efter åtta år i skogen där det mest dramatiska som hände på kvällarna, var mjölkbilens ankomst vid åttasnåret, så trivs jag med att bo i tätbebyggt område med gatubelysning. Dessutom är det 28 år sedan jag senast bodde i en stad, har annars bara bott i små glesbygdssamhällen.

Men särskilt nu, när jag haft ett år då fotograferandet känts hopplöst oinspirerat så är det ju smidigt att bara gå en runda, med kameran i jackfickan, och knäppa av lite enkla bilder på miljöer, lite som att fotografera blommor – det är svårt att misslyckas. Jag vill tillbaka till porträtten och människorna, det dokumentära, men så länge får jag vara den ensamma flanören som betraktar omgivningen.

En torsdag kväll i folkhemmet

En torsdagskväll som jag ägnat åt att skruva ihop ännu en Ikeamöbel, men nu ska alla möblerna vara klara i den nya lyan.

Jag fick en inbjudan idag till en bokrelease där jag medverkar som fotograf. Mönsterås bibliotek onsdag 9 november kl 18:00. "Fotbollsfeber (och en karatehare...) är titeln på boken som ges ut av två fotbollslag. Det är inom ramen för ett läsprojekt som två fotbollslag med 10- och 11-åriga pojkar i somras hade en skrivardag på Mönsterås bibliotek. Jag dokumenterade det hela och nu publiceras deras texter tillsammans med mina foton i en bok. Kom och lyssna!

Kommande helg 22 och 23 oktober är sista helgen som mina bilder hänger på caféet i Lofta. På lördag kl 11-16 och på söndag kl 11-18. Passa på att fika!

Dessutom hänger några av mina foton på Visarkivet i Västerviks stadsbibliotek. "This is festivalliv" är titeln på bilder från festivalen i Hultsfred. Denna utställning pågår in i december, så där har ni gott om tid att kolla.

Det blev mycket reklam denna gång. Nu ska jag ha lite kaffe, sen blir det en liten promenad i grannskapet. Livet är fint nu!

Västervik, tisdag kväll.

Gick ut en halvtimme och tog lite frisk luft. Stilla kväll. Ljummet höstväder. Ett försiktigt regn tog sig ner genom träden mot marken. Det är höst.

Det här med praktiskt arbete...

...är kanske inte min grej. Men efter fyra timmars hårt slit med monteringsanvisningen så är jag på punkt 35 av 45. Svåraste hindret hittills var att få fast bakstycket på överdelen av byrån. Jag är bättre på att skruva än på att spika. Jag är bättre på att fotografera än att bygga byrå. Jag är bättre på ganska mycket faktiskt, utom just att bygga byrå.

Senaste veckan – utställning, hockey, Stockholm, Ikea #41

Det är intensiva veckor nu. Men inte värre än tidigare. Jag har koll på läget, känns det som. Inget spontant näsblod ännu, det är ett gott tecken.

I fredags var jag på hockey. Derby med lillebror mot storebror. Västervik som är nykomling i allsvenskan tog emot rutinerade Oskarshamn. Inför matchen var stämningen uppiskad och jag anade vad som väntade när jag öppnade ytterdörren och skulle gå bort till ishallen och bortifrån Esplanaden hörde oskarshamnsklacken skandera så det ekade över hustaken.

Fullsatt på läktarna, Västervik tog ledningen, Oskarshamn kvitterade och tog ledningen innan hemmalaget åter tog kommandot och lyckades förstöra oskarshamnarnas spel. Härlig derbystämning. 5–2 var nog inte vad gästerna hade räknat med. Blev förmodligen en lång resa hem...

Jag hann med ett Stockholmsbesök också och inspirerades verkligen av Patti Smith's bilder på Kulturhuset. En slags dagboksbilder från platser och möten. Nästan inga porträtt, utan stilleben som skrev poesi och berättade historier i sin enkelhet. Jag formligen slukades av en del i grunden simpla bilder och blev stående framför dem.

Tittade även på Anton Corbijns bilder på Fotografiska. Det är fina bilder och många kändisar. Men om det inte vore kändisar så hade det inte varit nåt speciellt med bilderna, faktiskt. Det är bra bilder, kul porträtt och variation och mycket känslor. Bilderna blir intressanta tack vare att det är Sex Pistols, Depeche Mode, Nirvana, Metallica, Rolling Stones, U2, Nick Cave, Lundell, Gessle och alla andra toppartister som han plåtat för New Musical Express, Vogue och Rolling Stone magazine.

På golvet här runt mig ligger fyra jättestora paket med massor av lackade träsaker med hål och spår. Det ska bli en byrå och en bokhylla och jag får ångest bara jag ser grejerna. Påsarna med skruvar är inte att leka med. Man kan få näsblod för mindre...

Senaste veckan #40

 

Jag har gått omkring och sagt att min utställning i Lofta hänger tre helger. Men när jag satt i bilen idag och funderade över datumen så insåg jag att bilderna hänger fyra helger. På ett sätt positivt, för det innebär att jag får en vecka till och det känns bra.

Just nu så är jag totalt slut. Förutom lärarjobbet den gångna veckan så har jag ägnat tre kvällar åt att flytta och städa ur det gamla. I fredags eftermiddag hängde jag upp en ny utställning på Visbiblioteket i Västerviks bibliotek. I lördags åkte jag mellan olika butiker och köpte saker som behövdes, mellan varven plockade jag i ordning och sorterade här i mitt nya hem. Gjorde av med en massa pengar på småsaker som behövdes.

Idag var jag i det som numer är mitt fritidsboende och hämtade ut alla fotografier och fotoböcker och mycket av mina gamla texter. Fyra pappkassar och en flyttkartong med fotografier och ett antal kassar med böcker. Jag avskyr att ha en massa onödiga saker. Nu har jag i min 38 kvadratmeter lilla lägenhet exakt det jag behöver och vill ha. Allt övrigt skulle jag kunna slänga!

Kameran har legat på hyllan, eller i jackfickan, även denna vecka. Fokus har varit på utställningar och flytt. Men nu är det i princip klart. Ge mig en vecka med avkopplande kvällar. Sen kommer jag igång igen med kameran. Det är inget löfte, men en målsättning!

När man flyttar så börjar man på ett nytt kapitel

 

Den gångna veckan har jag flyttat från ett gammalt sekelskifteshus till en 60-talslägenhet från början av miljonprogrammet. Det är femte gången jag bor i en sån lägenhet. 

Första dagarna kände jag mig plötsligt 25 år yngre. Mindes mina första fina lägenheter. Återigen har jag fått ett rustikt kök med riktiga lådor och skåp. Det man behöver finns, utan en massa krusiduller vilket passar mig perfekt. Jag är en notorisk uteätare som då och då kokar ihop en gormandmåltid här hemma. Jag är lite gammalmodig och har exempelvis aldrig ägt nån micro...

Väggarna är ännu så länge kala, men annars så är det mesta på plats. Jag behöver också en stor skänk eller byrå där jag kan ha alla mina bilder och anteckningar. Behöver även förvaring till min fotobokssamling.

Det är inte kul att flytta. Men det är mycket bra för själen och utvecklingen att komma till nya platser. Jag minns när jag flyttade till en fin tvåa i Figeholm för tjugo år sen. På allvar tänkte jag då att jag skulle bo där resten av livet. Men fem år senare gjorde jag det bästa valet i mitt liv – att flytta från Figeholm.

Det kan närmast liknas vid en flykt. Jag flydde från nåt gammalt till nya äventyr. På nya platser tvingas man bryta invanda rutiner. Man måste tänka nytt. Dessutom stöter man ihop med nya människor. Alla dessa nya möten blir kontakter som leder till föreningar, arbeten, aktiviteter som aldrig blivit av annars.

Flytt, glömska, krock och kram

Det man inte har i huvudet får man ha i fötterna, lyder ju ett gammalt talesätt. Det kan passa in på mig idag, när jag fick köra 22 mil eftersom min nästa fotoutställning låg på fel ställe på grund av min glömska, eller tankspriddhet.

Jag är mitt inne i en flytt. Eller jag kanske är i slutet av en flytt. Från ett litet gömställe till ett lite större gömställe. Det är fortfarande ett allmänt kaos, men inflyttad är jag. Och jag håller som bäst på att städa ur det gamla, när jag inte åker bil på grund av glömskan.

I förmiddags såg jag nåt väldigt vackert från mitt jobb. Mitt arbetsrum ligger på andra våningen på en kulle, med en stor parkeringsplats nedanför mitt skrivbord. En centimeter över min datorskärm såg jag hur en bil backade ut från en parkeringsficka, samtidigt som en annan bil kom körande. Jag hann tänka att nu smäller det, innan de körde ihop och bilarna skakade till.

Den ena bilen backade undan lite. Båda bilförarna, en yngre man som backade ut och en äldre kvinna i den andra, kliver ur sina bilar, tittar på varandra, tittar på sina bilar, pekar på skadorna, tittar åter på varandra. Så händer det fantastiska, mannen lägger armen om kvinnan. De pratar, tittar åter på bilarna, men kvinnan verkar skärrad och den yngre mannen ger henne en riktig kram och säger förmodligen något lugnande. Det var en vacker syn.

Bilden är gammal på några som flyttar varje höst, och varje vår.

Posé, puss, plåster, glass, kaffe, skoskav, lägereld och kö

Jag har en slaskmapp på datorn där jag lägger webbanpassade bilder i väntan på publicering. Sen när bilderna är utlagda på nåt socialt medium så slänger jag bort dem från slaskmappen. Ibland är det nästan tomt i mappen och då är det skönt. Just nu är det 104 bilder där.

Öser ut en bunt bilder här från olika sammanhang. Skapligt nya bilder. Alla är från 10-talet. Håll till godo.