Julaftonskvällen. Jag var ute i skogen. I stillheten och mörkret. Har saknat mörkret. Och saknat tystnaden. Nymåne och barmark. Då är det mörkt. I Småland.
Jag stod där ute, lyssnade på tystnaden och tittade på stjärnorna. Orions bälte. Neptunus som just försvunnit under horisonten. Ett vildsvin grymtade i närheten. Kände obehag och grymtade tillbaka.
Några moln svepte bort stjärnorna och jag kände vinden ta sig in genom jackan. Jag ryste till. Vet inte om det var rädsla eller köld. Jag har i alla fall saknat tystnaden och mörkret denna höst som jag tillbringat i stan. Jag kunde ha stannat där ute i julaftonens mörker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar